Om man ändå vore en 16 veckor gammal valp

Jag har under en längre tid tänkt att det hade varit himla bekvämt att vara en baby. Då skulel någon se till att du var ren, mätt, utvilad och belåten ungefär hela tiden. Men så är det ju dte där med att man inte skulel kunna påverka sitt liv det misnak lilla. man är typ för liten för att underhålla sig själv och man kan bara sitta och inte förflytta sig så mycket. Är det ett veck i lakanet måste man skrika tills någon kanske fattar vad det är man vill innan man kan somna om...

Men om man vore en liten valp istället. Typ sådär 3-5 månader gammal. Då skulel man kunna leka hela tiden, och när det blev tråkigt tvingar man en människa att leka med en ett tag. Blev man kissig kissar man och man kan svätta sig själv genom att slicka lite på pälsen. Pläsen som håller en varm och bekväm året om. Blir det obekvämt att ligga på ett ställe flyttar man sig bara lite. För man kan gå, springa och hoppa utan problem. Godis fick man om man bara satt lite eller la sig ner eller så.

Tänk vad enkelt det vore!

/Sporre

RSS 2.0