SporresSecrets

Ponera följande: Du är i Paris på en skolresa, ett kulturutbyte. Du har knappt sovit de senaste 2 dygnen och den föda du har fått i dig är långt ifrån vad du är van vid och behöver. Din franska värd har övergett dig på en irländsk pubs uteservering för att kolla på en otroligt lång fotbollsmatch. När matchen äntligen är över är klockan närmre tolv, du är trött och utmattad när du påtalar att det kanske är dags att gå hem får du till svar "eeeeyyyy Were young, the night is young..." Efter lite tjatande så säger värden "ge mig 5 minuter". Under de fem minuterna snackar hon skit om dig och dina vänner på franska, ett språk du knappt förstår, men att det är om er de pratar råder det inget tvivel. Hela vägen hem går ni knäpptysta, inte ett ljud om att hon kanske varit lite ignorant eller taskig. När ni kommer tillbaka till lägenheten vill ni få lite medlidande och skickar därför ett sms till lärarnas hjälptelefon.
Först får ni inget svar... Tiden går och efter en halvtimma trillar det in ett sms. Det enda som står att finna i smset är:

Alla mina vänner i skolan är alltid oroliga inför sina redovisningar. Jag brukar lugna dem lite och ge dem lite tips på hur de skall kunna slappna av, koncentrera sig och inte förstora upp små problem. Jag är nog ganska bra på att lugna ner folk eftersom att det alltid är till mig de kommer. Oftast är de också lugna när de går. Det är ju skönt, att man kan vara bra på nåt. Eller hur. Så idag när alla jag hängde med hade både svenska nationella prov och engelska seminarier så var det mycket pepp som gällde. Så helt plötsligt så sa en av tjejerna till en annan
- Vet du vad det bästa tips jag har fått av Sporre är? Nej, det visste hon ju inte...
- Fake it untill you make it! Å tro det eller ej, men det är så sant och verkligen bra på riktigt. När man står där och orden försvinner ur huvudet på en, man är mitt i en mening mitt under ett viktigt framförande. Då är det ju bara att hitta på lite, de som lyssnar har inte sett ditt manus, de vet inte vad du tänkte säga. om du flummar runt lite på ett närliggande ämne är det INGEN som vet om det är meningen eller inte. Eller hur? Manuset är bara du själv som har skrivit och sett. Hitta på lite, råkar du ljuga, so what? Om någon kommer på dig kan du ju alltid ursäkta dig med att det var en felsägning och att du givetvis menade att säga det rätta...

Jag lyckades radera boken från min Daisyspelare mitt under läsningen, så nu är kaffet kallt, boken borta och soffan känns bara som ett ensamt hål. Jag får fixa något att stoppa i magen istället...

Jag måste plugga... Vare sig man vill eller inte så måste man. Jag är ju inte färdig med allt som borde vara gjort, så även om det är påskafton så är det väl bara att sätta igång. Jag är i Västerås nu. Här firar jag påsk i år. Det är jätte trevligt, jag är hemma hos en fantastiskt trevlig och mysig familj. Det enda problemet är att de är extremt kvällspigga, och alla som känner mig vet ju att jag inte direkt är någon nattuggla. Så när de ger sig ut och flyger över månbelysta landskap vid ett tiden på natten så ligger jag hemma med barnen och sover, lite trist men ack så skönt!

Nu så är de och spelar squash och pingis, men jag måste plugga så jag har satt på kaffe, tagit fram den intresanta boken och penna och anteckningsblock. Så sitter jag snart i soffan och läser och dricker och antecknar och myser. Det kunde varit värre...

Gymnasieskolan är frivillig, eller i alla fall om man lyssnar på alla lärare, syv-konsulenter, rektorer, politiker ja nästan alla. Men du som själv har gått på gymnasiet kan kanske hålla med om att så förfärligt frivillig är den minsann inte. Om man inte går på gymnasiet kommer man inte in på några utbildningar, inga. Utan utbilding i dagens arberarsverige kommer man inte långt, det vet de flesta som har försökt. Man kommer en bit, men om man vill ha några fler än en enda dörr öppen så måste man först ta sig igenom det extremt likformiga gymnasiet. Sen finns det plats för mångfald. Men inte på gymnasiet.


Jag vill verkligen inte gå på gymnasiet, jag har skrivit meterlånga för och emot listor, och man kan ju konstatera att de allra flesta för mig viktiga argument står på emot listorna. Men så är det ju det här förbannade systemet som ger en noll valmöjligheter. Systemet som är gjort för att alla skall känna att de har valmöjligheter och chansen att påverkla sin utbildning och framtid. Vilken framtid? Allt som vi gör hela tiden förbereder oss bara för vad som ska komma nästa termin, eller nästa kurs, eller nästa läsår. Aldrig något för vad som ska komma sedan. Alla som jag känner som har tagit studenten eller som snart ska ta studenten känner ångest inför vad som ska hända efter gymnasiet. Vad gör man sedan? Vart tar man vägen? Hur kan vi ha ett system där alla SKA gå i skolan under tre års tid, men inte vara redo för det som väntar på andra sidan? Hur kan vi ha ett system där vi har en "frivillig" skolgång efter 9 år, men om man inte går de "frivilliga" åren så har man inte en chans i livet senare?

Så nu sitter jag här, trots att jag inte vill, med en pågående gymnasietutbildning och en miljon erbjudanden om roliga, stimulerande och utmanande jobb som GARANTERAT hade gett mig mer än dessa förbannade gymnasietkurser. Jag bryr mig verkligen inte längre, jag orkar inte bry mig. Men jag ska göra det, bara för att man måste, inte för att jag vill, tycker att det är roligt eller utmanande. Bara för att man måste.

- Hej
- Hej
- Hej
- Hej
- Hej

Ja så kan ett telefonsamtal mellan två personer börja, i alla fall om en av dem är min kära skolkamrat Zihinu...

Zihinu är en mycket underlig, men underbar person. Man vet liskom aldrig riktigt vad som ska komma här näst. Ena dagen är han livrädd för tjejer, och då menar jag LIVRÄDD! Andra dagen sitter han och smeker ens lår... Ena dagen förklarar han in i minsta detalj hur ens dator fungerar andra rycker han på axlarna när man frågar om han kan hjälpa en med datorläxan. Han är osöfutsägbar helt enkelt...

Zihinu är en ganska kräsen person, men liksom ändå inte. Han äter inte så månag olika sorters mat, nej, det finns många saker som han helt enkelt inte äter. Men helt plötsligt så äter han någon som man aldrig trodde att han skulle stoppa i sig. Det är märkligt.

Han kan en hel del om datorer, och hänger mycket på olika communities på internet. Där hittar han mycket märkliga personer och roliga citat. Han kan ofta citera märkliga konversationer i de mest underliga kategorier på chatter som man aldrig har hört talas om. Han kan hjälpa till att programera om saker i ens dator som man inte trodde var möjligt, helt plötsligt finns det ingen papperskorg eller så istället för att det står START nere på den där knappen till vänster så står det DANGER! Respekt.

En sak som är bra med Zihinu är att han ofta hjälper mig på TP torsdagarna, det är bra! En annan sak som är bra med Zihinu, men som är lite konstigt med tanke på allt annat han är intresserad av är att han har mycket bra koll på aktiekurser. Han håller sig dessutom ständigt uppdaterad på om Stockholms börsen går upp eller ner under dagen i fråga, och dessutom, hur mycket!

Jag går i skolan. Jag gillar inte att gå i skolan. Det enda som lyser upp mina långa tråkiga dagar på den där studieinstutitionen är några märkliga individer samlade under samma tak. Idag tänkte jag berätta om en av dessa individer. Vi kan kalla henne för Fox.
Fox är en ung kvinna på 18 år. Hon är lång och ståtlig och väldigt mån om sitt utseende. Hon kommer nästan alltid till skolan i piffiga outfits med högklackade skor och korta kjolar. När hon en dag kom till skolan omsinkad i mjukisbyxor var det ingen som trodde sina ögon! Kunde Fox se ut så? Det var liksom inte möjligt. Men när vi gått tillsammans i nu snart tre år har man vant sig vid att se henne på mass olika sätt. Glad, ledsen, positiv, negativ, studerande, festande mm. Hon har så många olika sidor denna Fox. Du skulle inte tro mig om jag berättade om allt hon gör. men en sak som är mycket utmärkande för denna underliga kvinna är att hon ofta dansar. Ja hon tar sig liksom en liten sväng om så där med jämna mellanrum. För att visa sina snygga ben, för att visa sin anya kläder, för att beskriva hur kvällen kommer att vara eller ja sådär. Hon pratar mycket, men när hon ska beskriva saker gör hon det genom att shaka sin lilla tousche sådär på golvet.
Fox dricker mycket kaffe, hela tiden. Hon kan komma 30 minuter sent till ett möte för att tåget var sent men hon har ändå hunnit stå i kö på esspresso house för att köpa sin dagliga latte. Hennes perfekta avslappnings duo är en Latte och en cigg och det kan man ju förstå, vem skulel inte vilja unna sig sådan vardagslyx varje dag? Hon är lite av en livsnjutare. Hon gör mest bara saker som hon faktiskt gillar. Hon bryr sig inte så mycket vad andra tycker, hon är den hon är och är stolt över det! Oavsett vad hon gör så rör hon sig på ett mycket elegant vis, hennes rörelser är smidiga, ståtliga och lyser av finess. Hennes lilla Louis Vuittonväska hänger på armen som om hon föddes med den, fötterna förflyttar sig som om hon var född med riktigt höga klackar. Hennes ståtliga ben är aldrig fladdriga (En anna kan ju knappt handera sina långa ben som ska vara så "ståtliga").
Men även den kvinna som tycks vara som mest perfekt har sina brister... Som jag skrev tidigare kommer hon ofta sent, och det är inte lite heller... Fox är också lite dåligt organiserad, iblan hittar hon sitt busskort eller en peng, eller en mobil på de mest förunderliga ställen. Man vet liskom inte riktigt var hon har sina saker, och det vet hon nog inte riktigt själv heller. En annan sak är att hon älskar skräpmat! Vilken elegent kvinna säger till sin utmattade chaufför när klockan är tre på natten efter en helkväll "Du kör om Max, drive in, jag måste ha en Burgare. Men ingen Laxajävel!!". Stackars chaufför... Fox gillar också grädde, vispad grädde. När hon beställer kladdkaka på café brukar hon lägag till ett litet "..och grädde, OBSCENT mycket grädde..!"

Fox är ganska så självcentrerad och hon framhäver sig själv alltid från sin allra bästa sida, hon har en liten favortitlåt i kategorin uppiggande musik. i denna låt är hennes favoritrader:


Dock så gillar de flesta Fox, och det är svårt att inte gilla denna finurliga, eleganta, spexiga unga dam. Hon är liksom guldkanten på den märkliga samlingen av filurer på min skola. Under de kommande dagarna hoppas jag kunna beskriva dem utifrån och in, vi började idag med guldkanten och tar oss sakta men säkert in mot den heta kärnan (jag)...